I want more Basterds,
Förlåt för mitt eviga tjat om Inglourious Basterds, men jag är kär. Såg filmen idag igen, på den riktiga premiären. Christoph Waltz får en att rysa som den brutala Hans Landa och filmen hade inte nått så långt utan honom. Man sitter i biomörkret och man vill bara ha mer, det är vissa saker som jag verkligen saknar, men som helhet är Inglourious Basterds närmare ett mästerverk. Tarantino har skapat något nytt, en revange för de som blivit förtryckta, en satir på språk och 2h 32min av underbar film-magi. När man ungefär kommit halvägs in i filmen kan jag själv inte undgå att tänka " jag längtar tills jag får se den här filmen igen", den här tanken har slagit mig båda gångerna jag sett filmen och den tanken kom när texten 'Hugo Stiglitz' tar över hela bioduken, musiken höjs och Til Schweigers karaktär går på Nazi-mördar-runda. För övrigt är musikvalen i Inglourious Basterds helt underbara (som i alla Tarantinos filmer) och dialogerna är skarpa/klockrena (som i alla Tarantinos filmer). Jag åkte hem leende, Quentin Tarantino råkar vara ett geni som förgyllar min vardag.
Nu taggar jag även för District 9 och Shutter Island.
