rêvasse

Jag hatar att veckorna bara rusar förbi. Jag hinner knappt tänka, reflektera. Kanske är det bra, med tanke på att jag deppar alltför mycket när jag börjar tänka. Iallfall, jag känner mig glad nu iallafall, om man bortser från min panik, ryggvärken och axelvärken. Jag överväger att ignorera omvärlden i helgen för att jag är trött på alla och allt, kanske inte det bästa nu när jag känner att depprycken kommer allt närmare. Får nog kolla om nån vill vara med mig.