73,

Med Franz Ferdinand tyst ekande från hörlurarna gick jag en promenad. Kylan bet tag i mina händer och mina kinder blev snabbt rosa. Min kamera dinglade på min axel, jag älskar mörkrets ljuskällor. Är inte ute efter perfektion, utan jag är ute efter en känsla, enslig, ensam, men ändå där, något som leder oss framåt. Inspirationen finns kvar, men finns kreativiteten?







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0